Provflyg Flygplan - Egen flyglektion i Stockholm

Med ett stort intresse för allt som rör flyg hade jag stora förväntningar när jag anlände till Bromma flygplats för att få testa hur det är att flyga. Det blev en intressant och händelserik eftermiddag med både teori och praktik och jag kunde konstatera att flyga ett litet propellerplan är något helt annat än att åka med som passagerare i ett jetflygplan.

Nu skulle en av mina drömmar gå i uppfyllelse – Jag skulle få flyga!                                                                

Efter att jag anmält mig för vakten vid centralgrinden på Bromma togs jag emot och hälsades välkommen av Flyginstruktören John. Innan vi fick gå ut på plattan måste vi först gå igenom samma säkerhetskontroll som vid all annan flygning.  När vi passerat grindarna på väg ut till flygplanet  passerade vi några uppställda affärsjet och jag såg också några helikoptrar som var på väg att lyfta. Det var imponerande att kunna promenera så här ute bland planen vilket självfaller bara är ok i sällskap med auktoriserad personal.

Där stod hon ” Min kärra”! – En Piper Cherokee   PA28-180, som är en lågvingad fyrsitsig maskin med en 180 hästars motor. Min första tanke var att den såg väldigt liten ut - kan den verkligen flyga?   John försäkrade att det kunde den, vilket jag själv om en stund skulle få konstatera. John gick igenom med mig vad som skulle hända före och efter flygturen och berättade också lite allmänt om flygplanet och om de restriktioner som gäller inom Brommas kontrollområde.

Väl inne i flygplanet till höger om piloten fick jag bekanta mig med de olika kontrollerna och instrumenten. Innan varje flygning måste piloten gå igenom en checklista och kontrollera att alla instrument är rätt inställda och att allt funkar som det ska.  Jag fick uppgiften att läsa upp de olika punkterna på checklistan och tillsammans med piloten kontrollera att allt var ok. På med headset och start av motorn. Inställning av rätt varvtal, koll att varvtalet är ok med endast en magnet och inställning av bränsleblandning, var bara några av de kontroller som måste göras före start.

Piloten ropade upp tornet  över radion och vi fick ok att taxa ut till väntläge i änden av bana 12 som med rådande vindförhållanden var det som gällde för dagen. Efter ytterligare några kontroller enligt checklistan var det dags att begära tillstånd för start.  Gasreglaget till fullt varvtal, ner med handbromsen och det bar iväg efter banan. Efter bara ett 10 tal sekunder lättade vi och kom ganska snabbt upp på 1 500 fot, det vill säga cirka 500 meter som var den höjd som vi skulle hålla oss på i dag. All flygtrafik är separerad i korridorer och med olika flyghöjder som man blir tilldelad av flygledaren i kontrolltornet. Det är därför väldigt viktigt att varje flygplan håller sin anvisade höjd. När jag själv fick ta hand om ratten eller spakarna som det kallas, visade det sig vara betydligt knepigare än jag trott. Jag skulle hålla koll på höjdmätaren och även ha ett öga på instrumentet som visade om jag steg eller sjönk. Det blev betydligt knepigare när jag dessutom skulle svänga och samtidigt hålla koll ut genom vindrutan.

Min flygning gick ju ganska bra för att vara första gången och när det var dags att gå in för landning tog piloten över helt. Efter kontakt med tornet var det ok att omedelbart gå in för landning och vi behövde inte ligga i väntläge, vilket kan hända när det är mycket trafik i luften. Det var intressant att under finalen följa hur piloten med hjälp av landningsljusen kunde kontrollera att flygplanet låg rätt på glidbanan ner mot bana 12.  

Väl nere på backen tackade jag för en intressant och lärorik flygning och kunde konstatera att det är en hel del att lära sig och hålla reda på även om man bara ska spaka en liten kärra som vi gjorde i dag. Dagen hade bjudit på en intressant och minnesvärd upplevelse.

// Pelle
April 2013